Om jag säger något blir det bara värre
Dokumentära kortfilmer med tillhörande övningar för grundskolan och gymnasieskolan
Inledning
Filmerna “Om jag säger något blir det bara värre…” är korta dokumentära speglingar av verkligheten fyllda med autentiska berättelser ur ungas nätvardag. Filmerna vittnar om de negativa sidorna av ungas digitala samtid och livet online som kan vara fyllt med kränkningar, mörker, otillräcklighet och begränsningar.
Filmerna vänder sig i första hand till elever i årskurs 6, högstadiet och på gymnasiet.
Syftet med filmerna är att väcka tankar och diskussion. Vi vet att många unga har själva varit med om, eller har sett andra utsättas för negativa händelser online. Vi vet också att det är många som väljer att inte berätta när något händer och att man därför kan känna sig otroligt ensam och nere. Vi vill att fler ska våga prata om hur det är på nätet och tänka på hur våra handlingar påverkar oss själva och andra. Vår förhoppning är att filmerna ska väcka insikter som kan leda till attityd- och beteendeförändringar, samt till att fler vågar berätta och be om hjälp i tid.
Om filmerna
Prinsparets Stiftelse har tagit fram fem filmer på olika teman som är kopplade till hat och hot på nätet, samt en avslutningsfilm med tips och insikter om hur vi tillsammans kan jobba emot näthatsproblematiken samt för en tryggare nätvardag. Alla filmer är kopplade till ett tillhörande skolmaterial med information och övningar. Hat och mobbning på nätet är ett stort samhällsproblem som påverkar oss alla på olika sätt. Unga är särskilt sårbara, och för många kan konsekvenserna av att bli utsatt bli både allvarliga och varaktiga.
Näthat och mobbning kan i värsta fall leda till stort lidande i form av psykisk ohälsa, som i sin tur bland annat kan leda till koncentrationssvårigheter, försämrade skolresultat och utanförskap på såväl kort som lång sikt. Även den som utsätter andra kan må dåligt och det är viktigt att dessa personer fångas upp och får hjälp så att kränkningarna, hoten och hatet upphör.
De anonyma berättelserna läses upp av elever från Gränbyskolan. Eleverna i filmerna är inte de som skickat in berättelserna.
För skolpersonal – före och efter
När du arbetar med filmerna och det tillhörande materialet är det viktigt att du känner av både gruppens och olika individers reaktioner på innehållet.
Troligen finns det, bland eleverna du arbetar med, både de som har utsatts för någon form av kränkning på nätet och de som har kränkt andra.
Tanken är inte att enskilda individer ska pekas ut som offer eller förövare, men beroende på deras egna erfarenheter kan elever reagera olika starkt på materialet. Det är därför viktigt att elever som behöver det erbjuds möjlighet till samtal, hjälp och stöd. Hjälp kan ges delvis direkt av personen som möter eleven i stunden, genom att visa intresse, empati och respekt med aktivt lyssnande och ett engagerat kroppsspråk. Att få känna sig sedd, hörd och bekräftad hjälper ofta mer än vi tror. Framförallt bör dock hjälpen ske genom att eleven hänvisas vidare till exempelvis elevhälsan, skolkurator, BRIS eller annan lämplig instans. Länkar finner du vid materialet.
Vi rekommenderar inte att man under lektionen ger särskilt stort utrymme eller går in på enskilda elevers upplevelser eller svåra erfarenheter. Att öppna sig och göra sig sårbar inför helgrupp kan ibland landa fel och framkalla ångest i efterhand. Det kan därför vara bättre att känslor och upplevelser hanteras enskilt, tillsammans med någon som kan följa upp och ge ett professionellt bemötande.
I många av de berättelser om utsatthet på nätet som skickats till Prinsparets Stiftelse, beskrivs en verklighet där unga ofta känner sig svikna och övergivna av vuxenvärlden. Många upplever att vuxenvärlden inte lyssnar, bryr sig eller tar deras känslor och upplevelser på allvar. Av den anledningen rekommenderar vi därför att även skolpersonalen, i den mån det är möjligt, tar del av materialet, problematiken och elevernas tankar för att kunna arbeta med att stärka stödet till, och förståelsen för, eleverna. En närvarande och trygg vuxen är en av de bästa skyddsfaktorerna och kan hindra många från att hamna i utsatthet, så fundera gärna på om det finns något ni på skolan kan göra för att stärka relationen, bemötandet och förutsättningarna när en elev berättar om trakasserier, mobbning, utanförskap eller ensamhet. Det är alltid viktigt att agera när barn och unga uttrycker att något inte står rätt till och att ta det som skett på allvar. Vi behöver inte lösa problemen, men vi kan hjälpa eleven att ta nästa steg och hänvisa vidare till kurator, elevhälsan, polisen eller annan lämplig instans.
Bakgrund till ”Om jag säger något blir det bara värre…”
Ett av Stiftelsens tidiga projekt för en tryggare nätvardag är #viberättar. Ett initiativ som låter barn och unga anonymt dela med sig av vittnesmål om självupplevd utsatthet på nätet . Dessa vittnesmål har legat till grund för flera av stiftelsens projekt, senast utgjorde de fundamentet för den stora teatersatsningen “Om jag säger något blir det bara värre…” om ungas utsatthet på nätet. På grund av covid-19 kunde den nationella teaterturnén med 10 stopp runt om i landet inte slutföras och därför har de viktiga berättelserna digitaliserats i denna form. Filmerna bär samma namn som teatern för att hedra den och även alla de barn och unga som genom åren skrivit in till oss. Berättelserna ger en unik inblick i ungas nätvardag och skapar insikter om hur verkligheten ser ut och hur normen för vad som är okej online förskjuts. Namnet “Om jag säger något blir det bara värre…” är ett direkt citat som kommer från en av berättelserna..
Teaterföreställningen Om jag säger något så blir det bara värre >>>
Stort tack!
Stort tack till Svenska Postkodstiftelsen som möjliggjort ”Om jag säger något blir det bara värre…” i både fysisk och digital form. Tack även till Prins Carl Gustafs Stiftelse, Stiftelsens Kronprinsessan Margaretas Minnesfond samt våra huvudpartners och möjliggörare av Lajka, Skandia Idéer för Livet samt H.M Drottning Silvias Stiftelse – Care about the children.